Just nu är det många tankar i huvudet =/

Mycket som inte blir vad jag trott och en del som inte blir vad det borde. I alla fall så känner jag starkt vad jag själv tycker är rätt, jag kanske inte har lösningen, men jag känner vad som är rätt...

Att jag då har någon annan med större potential, som är tillsatt för att fixa allt, ska helst ge ett stort lugn och en tillfredsställande känsla.

Varför gör det inte det då?

Har jag för stora krav på moral och etik kanske?

Och på vad som är rätt och fel. 

Jag vet att jag har rätt att säga hur jag vill ha det och hur det ska skötas omkring mig och mitt. Till och med det kan vara svårt. Min moral är feg och vill inte trampa någon på tårna...

Att leva upp till moralen mot andra kan också vara svår...

Jag gör så gott jag kan, men känner ändå att jag sviker eller veknar när jag vill göra på mitt sätt.

Men jag måste göra det jag tror på!

Annars sviker jag mig själv...

Varför ska det då vara så svårt att säga ifrån?

Ibland är hela livet en strid och ibland känns småsaker som om hela livet är en strid.

Känslan av striden är i båda fall lika förstörande innan man kommer till ett beslut och till ett accepterande av sitt beslut...

Jag vet vad jag vill och ska jobba på det =)