Är förkyld och har ont i halsen och är något less på läget så jag tar en omgång med gamla hästar igen =)

Hermes

hade jag i ca fyra år, red och tävlade lite klubbisar på honom. Han var en sådan häst som ingen direkt gillade. De flesta ville inte gå in till honom då han hade de fula ovanorna att testa med både bakben, framben, tänder och kropp! Gick på bakbenen vid ridning om han kände för det och vände tvärt och var en pärla i nästa sekund.

Hans ägare och jag red paralellt på honom, jag hade en enorm frihet och kunde rida när jag ville i princip. Han var en ren naturbegåvning i hoppning. Han var ett tag nere i Ungern och var utlånad till någon ryttare (minns ej längre vem) som tävlade med honom.

Han var 170 cm e Herkules.

Jag vann både maskeradtävling, med en så (enligt andra) passande utklädning som "djävulen" och blev även klubbmästare på honom.

Det var ett tungt beslut att lämna honom, han var speciell. Men hade mina egna hästar också och bytte stall på dem så det hade blivit för jobbigt.

Såå fin =)

Zorba

hade samma ägare som Hermes och jag var med och hämtade henne då hon var två och ett halvt år. Hon var e Kaliber och var ingen stor häst, ca 155cm. Hon var oerhört charmig. Minns att jag faktiskt fick lära hene att ha roligt och bocka och busa när man red i skogen. Lite av den tröga modellen häst. Jag var med och red in henne och var erbjuden att köpa henne men hon var inte riktigt min typ av häst. Men söt som socker =)

Hon såldes sedan som femåring.

Fonzie

ännu en med samma ägare.  Inte alls min typ av häst men red honom ett tag innan jag köpte min egna.

Det var några stora pållar som jag lärt mig mycket med.

Under den här tiden köpte jag min första egna häst och slutade efter ett moget övervägande att sköta Zorba och Fonzie då jag hade fem hästar i det stallet och fjordhingsten i ett annat! Behöll Hermes ända till jag köpt loss Fia och faktiskt flyttade mina hästar till ett annat stall. Jag grät när jag slutade på Hermes han var som min <3

Mer en annan gång =)

Ponnytiden är goa minnen.

Är ju fortfarande i ponnytiden =) lämnade aldrig den helt, men hade lite stora hästar på vägen ;)

Men detta är ponnyer som lämnat avtryck <3

Fia, Tanten, Carmencita <3

 Fia blev min vän 1981. Hon var då 11 år och jag 12år. Jag köpte henne -89 och hon var i min ägo tills hon fick avsluta sin tid här och gå vidare till de gröna ängarna 2008. Hon blev dryga 38 år.

Vi har gjort det mesta ihop =)

Den bästa av de bästa <3

Jag skriver inte om hennes historia nu, den finns på min gamla blogg petraca som finns som länk här, om någon vill lägga tiden på att läsa om den bästa ;) 

Jag skulle kunna skriva en bok om henne ;) och det lär komma små rader om henne iaf för hon tillhör mit liv.

Nästa ponny

Katja

 Katja som var en B-ponny tävlade jag i ponnyallsvenskan -86 om jag inte minns fel. Hon ägdes av en yngre tjej som hade att göra med henne då men som visade framfötterna ihop med Katja sen.

En otroligt pigg och glad ponny.

Det var en rolig allsvenska omgång och kul att få varit med. Jag hade det förspänt med att bli erbjuden att rida Katja en period innan ägaren vuxit in med henne. Jag var inte ens så lång som jag är nu ;) (152 cm) på den tiden. Haha så lite tokiga ponnyer blev min lott. 

Ponnyn Nujja

Nujja var också en störtskön ponny som vars ägare var lite för små och oerfarna när de fick henne så jag fick äran att rida till henne. Hon hade inget mellanting ang farten utan fullt ös gällde! Första gången jag red henne fick jag hoppa av i farten tillslut! Fanns ingen stoppknapp.

 Hon hoppade lika högt som hon var hög! Men i racerfart och med den fula ovanan att dra ner huvudet efter hindret! Behöver jag säga att jag åkte av måånga ggr...

Vi kämpade ihop rätt länge och gjorde "gran finale" på Udden och tog hem första pris med rosett och guldmedalj för hennes kategori. Jag var rätt mallig då ;)

Härliga ponnytid <3  

Tog fram gamla album idag och slogs av att den röda tråden i fotona sedan jag var ca tio år är att det är djur med i bilden =)

Innan tioårsåldern var jag mycket allergisk mot alla djur =( och pollen mm.

jag var trotsig    och höll mig inte ifrån dem som jag borde.

Hästar var otroligt allergi framkallande pga att i stallet fanns ju allt jag ej tålde! Häst, hund, katt, hö, damm...

Så eftersom nöden inte hade någon lag så lyckades jag lura hem de flesta djursorter på alla konstiga vis till mina stackars föräldras förtvivlan ;P

Vandrande pinnar, fiskar, zebrafinkar, hamstrar, marsvin, kanin, katter. Haha vilken samling.

 Men det måste ha vart bättre än de jag samlade på mig om somrarna när vi bodde i stugan! Paddor, grodor och fjärilslarver som blev fjärilar innomhus =)

Jag hade en fantastisk morfar som följde med mig till stallet på denna tid. Det innebar att vi gick i ca 10 min och titatde på hästarna i stallet. Sedan fick vi stå utanför i ca 30 min för att astman skulle lägga sig och jag skulle kunna andas! Hade inte ens medicin på den tiden...

Hur som helst så har det blivit många hästar genom åren =) De flesta lyckades jag bara bli tilldelad och red och tävlade dessa.

Jag har kommit på att jag inte har följt mönstret med mina hästval som mina kompisars häst-val! Spännande att klura på...

Har nog alltid gått min egen väg... Hur kommer det sig då att jag ändå tycker att jag var den fega, som bara hängde på, när jag var yngre?

Jag följde inte mallen!

Hur som...

Jag började min "hästkarriär" 1979 10 år gammal med att ta mig an Fjordhingsten Pan!

Snacka om självförtroende! Haha

Pan var en godkänd hingst som stod till avel  i O-hamn jag skötte honom och fick hålla i tömmarna när han kördes i skogen. Han trampade av mig en tånagel minns jag! Men vilken fining =) Skötte honom en kort tid kanskae ett år, innan han åkte vidare.

Jag har faktiskt haft tre st fjordingar =) hingstar alla tre. Efter Pan var det uppehåll på fjordhingstarna, hade andra hästar då,  till 1986-87. Minns när jag såg Sölvgråen första gången =) dregel ;)

Jag bara måste få ta hand om den! Såg honom från cafeterian i ORK när han reds förbi.

Kollade med Nettan som hade fjordhingsten Pontus, som hon hade sedan tiden då jag hade Pan, om vad det var för snygg Fjording.

Sagt och gjort. Han blev min sköthäst!

jag hade andra hästar då också men hade ork och tid för det jag ville på den tiden. Jag hade tre st hästar på ridskolan och Sölvgråen i ett annat stall!

Med Sölvis har jag härliga minnen =)

Men största minnet är i Ronneby på riksutställningen 1987 då han vann allt och gick riksetta =D 

Han var så mångsidig och hade sådan utstrålning. Honom både körde, hoppade och tränade jag dressyr på.

Han åkte tyvärr också vidare tillslut till min stora sorg.

Jag tar den sista fjordhingsten också nu när jag är på gång =)

Ribo Mollbjerg hette han.

Han kom efter Sölvis och jag skulle fortsätta med honom. Han var bara två när han kom så det var inridning och massa promenader som gällde. Ribo blev aldrig något extra för mig så efter mycket velande så slutade jag sköta honom. Det berodde delvis på att jag under tiden också köpt min första egna häst.

Har dåligt med foton på dessa men ett par dåliga kan jag visa =)

Pan

Himla dålig bild men viken pannlugg va? och tungan ute =)

Minns att jag tjuvsattpå honom i boxen innan han skulle åka =/ Det är nog preskriberat nu va?

Sölvgråen

I ronneby när han vann.

Jag skulle utmed Sölvis på rastning i Ronneby. Nettan var med på Pontus och vi hade inga västar och hjälmar med gummiband under hakan! På två hingstar i okänd skog på  en utställning med massa hingstar och ston i närheten!

Helt galet haha. Ja galet höll det på att gå! En annan historia ;)

Men visst var han fin! 

Ribo Mollbjerg på Grevargården.

Dessa hingstar hade inga utegångs möjligheter så Nettan och jag red mycket och länge! En timma i skogen var absolut minimum!

Ett par två tre timmar var det som gällde.

Vad roligt vi hade =) 

De var min fjordtid det =)

Åter kommer med andra pållar som betytt mycket för mig.

Svejs <3